ALLT BÖRJAR IDAG

FRANKRIKE 1999

Ca commence aujourd´hui

SYNOPSIS

Daniel Lefebvre är föreståndare för ett daghem i Hernaing, en gammal gruvstad i norra Frankrike som nu drabbats av hög arbetslöshet och fattigdom. Han är själv son till en gruvarbetare och han och hans kollegor gör allt för att barnen ska få en chans att växa upp till självständiga människor med nyfikenhet och kreativitet.
En kväll när lilla Laetitias mamma svimmar av berusningen på skolgården agerar Daniel tvärtemot skolans regler och tar med sig flickan och hennes lillebror hem. Händelsen får kraftiga återverkningar och Daniel inser att det krävs mycket radikala åtgärder för att förändra skolan och barnens situation. Daniel kritiserar myndigheter och politiker och börjar slåss på allvar. Sakta men säkert når han resultat men drabbas också av motgångar. Hans allierade i kampen är hans sambo, Valeria, en ung skulptris och Samja, socialarbetare och barnsköterska.
En tragisk händelse ställer saker och ting på sin spets och får Daniel att ifrågasätta sitt arbete. Men händelsen föder nya konstellationer och grupper och en del bra idéer.

Produktionsuppgifter

I rollerna

BERTRAND TAVERNIER

Biografi

Född i Lyon 1941. Var intresserad av film redan som ung och ville bli filmregissör. Inspirerades av amerikanska regissöreer som Joseph Losey, John Ford, och Samuel Fuller. Studerade juridik på Sorbonne under en tid, men hammade i filmindustrin som assistent till Jean-Pierre Melville. Enligt egen utsago var han inte så bra på jobbet och började istället skriva filmkritik i berömda Cathiers du Cinema och Positif. Skrev också böcker om amerikansk film. Han första långfilm Urmakaren i Saint-Paul kom 1974 och belönades med Juryns Specialpris vid filmfestivalen i Berlin.

Intervju med Bertrand Tavernier

att göra den här filmen hade uppenbarligen en kraftig och långvarig inverkan på skådespelarna och teamet. Hur var det med regissören?

Under tiden jag gör en film försöker jag hålla ett kritiskt avstånd. Till och med när vissa scener eller framföranden berör mig, försöker jag undvika att förblindas av för starka känslor. Det har dock funnits tillfällen då jag blivit påverkad. Men jag brukar plågas av tvivel, speciellt då det gäller en sådan här film där den dramatiska konstruktionen är mer öppen. Vi ändrade i manus under hela inspelningen, vi skrev nya scener på plats (diskussionen om facket, Valerias present till Daniel), och en del av dialogen improviserades fram av skådespelarna själva. Under klippningen flyttade jag runt scener och sekvenser, precis som jag gjorde i L.627 - Gatans lag. Men jag tror inte att jag någonsin förlorade greppet om min idé kring filmen.

Att göra dokumentärer och historiska dramer är en stor hjälp; de tvingar dig att behålla en övergripande blick och de hjälper dig också att se saker inifrån. Jag måste erkänna att när jag såg Allt börjar idag efter mixningen blev jag mycket berörd. Så många människor gav frivilligt så mycket av sig själva i den här filmen...

Hur klarade du av blandningen av professionella skådespelare och amatörer?

Genom att inte tänka på dem som amatörer, genom att visa dem samma hänsyn, genom att vara lika uppmärksam mot dem som mot de professionella skådespelarna. Genomatt be även de professionella skådespelarna att visa hänsyn och lyssna och förena sig med dem. Jag fick de skådespelare som spelade de lite mindre rollerna att komma tidigare till staden för att bekanta sig med den lokala atmosfären. De från staden som spelade med i filmen var välkomna till inspelningsplatsen när de ville och fick gärna prata med mig, manusförfattarna och skådespelarna.

Detta var en av utmaningarna med filmen. I mitt huvud var det också en bidragande faktor till filmens framgång. Jag försöker alltid ha vissa grundläggande förutsättningar för den film jag håller på med. Till exempel , i Round Midnight, bestämde jag mig för att ha en riktig jazzmusiker i stället för en skådespelare i huvudrollen, och att spela in all musik live på stället, allt för at behålla den äkta jazzkänslan.

När vi började spela in fick vi en del överraskningar... Ett par personer duckade under kameran eftersom de inte ville störa oss! Men alla fattade ganska snart hur det gick till och jag blev förbluffad över med vilken lätthet och entusiasm ”amatörgruppen” hittade rätt tonfall. Det blev nästan så att de professionella skådespelarna, som var väldigt öppna och mottagliga följde deras exempel. Många av dem hade spelat i amatörteatrar i norra Frankrike eller kom från regionen.

Jag har alltid tyckt om att blanda människor från olika världar, personer som Dexter Gordon och Eddy Mitchell och Louis Ducreux, och alla de skådespelare som filmdebuterade i L.627 - Gatans lag och La vie et rien d’autre. Det har också varit mitt privilegium att låta personer som Philippe Torreton, Christina Pascal, Bruno Putzulu, Brigitte Rouan och i den här filmen Maria Pitaressi, debutera på vita duken.

Hur var det att arbeta med barnen?

Faktiskt mycket lätt. Vi letade inte reda på en speciellt tränad klass utan tog den som redan fanns på skolan. Delar av arbetet var redan gjort när vi började inspelningen eftersom Philippe Torreton varit där innan och arbetat i klassen. Deras riktiga lärare, Claude, berättade länge för dem om filmen och vi ”tämjde” dem lite så att säga och de blev faktiskt riktigt fästa vid oss. Det berodde nog på att vi tog den tid som behövdes för att uppnå det förtroende som krävdes. Allting var tvunget att byggas runt deras tillvaro, tider, vanor, raster och deras uthållighet. Vi var tvungna att arbeta snabbt och alltid ha alternativa scener om barnen blev trötta eller om det var dags att gå hem. Philippe visste precis hur han skulle komma överens med dme.

Källa: Triangelfilm.

Filmimport: Triangelfilm