VIKARIEN

En film av Zhang Yimou
Belönad med Guldlejonet i Venedig 1999

Källa: Pressinformation från Folkets Bio. 

Besök Folkets Bio hemsida

"Människorna på den kinesiska landsbygden utgör för mig landets verkliga själ och hjärta"
Zhang Yimou

Läraren Gao i Shuiquans lågstadieskola har varit tjänstledig i en månad för att sköta om sin sjuka mor. Borgmästaren i byn ser till att Wei Minzhi under tiden tar över magister Gaos klass.
När Gao får veta att Minzhi bara är tretton år gammal, protesterar han hos borgmästaren. En så pass ung flicka kan väl inte undervisa sina jämnåriga eller något yngre kamrater!
Borgmästaren svarar emellertid att det minsann inte är så lätt att att hitta en ny lärare på landsbygden. Minzhi kan åtminstone hålla ett öga på eleverna medan magister Gao är borta...

Zhang Yimou - regi
Zhang Yimou ( f. 1950 i Xi'an, Shaanxi-provinsen i nordvästra Kina) anses allmänt som en av världens stora filmskapare av idag. Få - om ens någon samtida kollega - har erhållit så många betydande internationella festivalpriser som Zhang Yimou. Zhang har till skillnad från flera av sina jämnåriga kinesiska kolleger inte någon konstnärlig bakgrund. Modern var läkare och då fadern på 40-talet hade anslutit sig till Chiang Kai-sheks rörelse, råkade familjen 1949 först i onåd hos de nya kommunistiska makthavarna.
Kulturrevolutionen bröt ut när Zhang var 16 år och i egenskap av ung student sändes han ut på landsbygden. I tre års tid arbetade han inom jordbruket och hamnade till slut på en textilfabrik i sin födelseprovins, där han arbetade i sju år. Zhang ansåg att han nu befann sig längst ner på den sociala skalan i samhället, något som inverkade djupt på hans livssyn. 1974 kunde Zhang med moderns hjälp förvärva sin första kamera. Under tiden på textilfabriken i Xi'an deltog Zhang i en fototävling och vann första pris. Han ägnade sig även åt måleri. 1978 öppnades Filmhögskolan åter i Peking, men Zhangs inträdesansökan till fotolinjen avslogs, då han ansågs för gammal för att avlägga examen. Som en sista utväg skickade han då ett brev med prov på sin fotokonst till Kulturministeriet. Ministern tog intryck av brevet och Zhang kom vid 27 års ålder in på Filmhögskolan trots en del protester.
Zhang visade dock snart att han antagits på grund av sin begåvning. Under studietiden fängslades han i synnerhet av filmskapare som Ingmar Bergman och Akira Kurosawa.
1982 inledde Zhang sin bana som chefsfotograf på "En och åtta" (fri övers.), en kontroversiell film i regi av den unge Zhang Junzhao. "En och åtta"var den första filmen som räknas till "Den femte generationen", en slags revolutionerande motsvarighet till den franska Nya vågen på sin tid. Filmen belönades i Nantes året därpå.
1984 mottog Zhang 1:a pris för sitt lysande foto i kurskamraten Chen Kaiges "Den gula jorden". 1986 arbetade han på sin hittills senaste film som fotograf, "Den stora paraden" (fri övers.).
1987 flyttade Zhang till sin hemstad Xi'an, där han gjorde huvudrollen i Wu Tianmings "Den gamla brunnen" (fri övers.) för vilken han mottog skådespelarpriset vid Tokyos internationella filmfestival. 1989 spelade han mot Gong Li i Ching Siu Tungs kärleksmelodram "A Terra-Cotta Warrior", en samproduktion mellan Kina och dåvarande brittiska kolonin Hong Kong.
Zhang debuterade som långfilmsregissör 1987 med "Det röda fältet", som sågs av miljontals kineser. Filmen rönte stor internationell uppmärksamhet och belönades året därpå med Guldbjörnen vid Berlinfestivalen. "Det röda fältet" betraktas som den kanske mest banbrytande kinesiska filmen efter 1949.
Efter sin andra långfilm, thrillern "Operation Leopard" (fri övers; 1988) som mera var ett beställningsverk, spelade Zhang in "Ju Dou - förbjuden kärlek" våren 1989, bara några veckor innan massakern på Himmelska fridens torg ägde rum i Peking.
"Ju Dou - förbjuden kärlek" med nya stjärnan Gong Li var Folkrepubliken Kinas officiella bidrag vid Cannesfestivalen 1990, där den fick ett lysande mottagande och belönades med det nyinstiftade Luis Bunuel-priset. Vid Chicagos 26:e internationella filmfestival i oktober samma år gick första priset, Golden Hugo-statyetten, till "Ju Dou - förbjuden kärlek", som även nominerades till en Oscar i kategorin Bästa utländska film.
Zhangs fjärde långfilm, "Den röda lyktan" med Gong Li i en av huvudrollerna, kunde realiseras först sedan Hou Hsiao-Hsien, en förgrundsgestalt inom Taiwans filmindustri, via banker i Hong Kong finansierat projektet utan någon som helst inblandning från myndigheterna i Peking. Eftersom pengarna såg ut att komma från Hong Kong och inte från Taipei, undvek man en politisk skandal. Vid Venedigfestivalen 1991 belönades "Den röda lyktan" med Silverlejonet samt med Fipresci-priset. Den blev även nominerad till en Oscar i kategorin Bästa utländska film.
Zhangs nästa film "Berättelsen om Qiu Ju" belönades med Guldlejonet vid Venedigfestivalen 1992. Dessutom erhöll Gong Li priset för Bästa kvinnliga huvudroll.
"Att leva" i regi av Zhang med Gong Li i huvudrollen erhöll juryns Stora pris i Cannes 1994. Dessutom utsågs Ge You till Bästa manliga huvudrollsinnehavare.
1995 erhöll Zhangs 30-talsskildring "Shanghai Triaden" ett teknikpris vid Cannesfestivalen. Vidare blev filmen Golden Globe-nominerad och Lu Yue Oscarnominerad för Bästa foto. Zhangs favoritstjärna Gong Li gjorde återigen huvudrollen som den sköna "Bijou" i dåtidens dekadenta Shanghai.
Zhangs förra film, komedin "Keep Cool" med Ge You (från "Att leva") efter en roman av Shu Ping, har inte visats på svenska biografer. Filmen nominerades till Guldpalmen vid Cannesfestivalen. Zhang medverkade även i en roll som skrothandlare.
I september 1999 firade Zhang ytterligare en stor triumf med sin nu aktuella film Vikarien, som belönades med Guldlejonet vid Venedigfestivalen. Det är andra gången som Zhang mottagit ett av filmvärldens mest prestigefyllda priser!
Zhang debuterade 1997 med stor framgng som operaregissör, då han i Florens satte upp Puccinis sista verk, "Turandot", som tilldrar sig i orientalisk miljö. Zubin Mehta dirigerade denna lovordade föreställning. Året därpå arbetade de två med samma uppsättning, nu i Den förbjudna staden i Peking. Det spektakulära evenemanget väckte stor uppmärksamhet över hela världen.
Bland Zhang Yimous närmaste planer återfinns en ny film (vars handling utspelas i stadsmiljö) samt en uppsättning på en tysk operascen av Mozarts "Trollflöjten" (troligtvis på Münchenoperan, vars konstnärlige ledare är maestro Mehta).

Zhang Yimou - filmografi
1. Som fotograf
1982 EN OCH ÅTTA (fri övers.)
1984 DEN GULA JORDEN (fri övers.)
1986 DEN STORA PARADEN (fri övers.)
2. Som skådespelare
1987 DEN GAMLA BRUNNEN (fri övers.)
1989 A TERRA-COTTA WARRIOR (sv. prem. 1993)
1997 KEEP COOL
3. Som regissör
1987 DET RÖDA FÄLTET
1988 OPERATION LEOPARD (ej visad hos oss)
1990 JU DOU - FÖRBJUDEN KƒRLEK
1991 DEN RÖDA LYKTAN
1992 BERÄTTELSEN OM QIU JU
1993 ATT LEVA
1994 SHANGHAI TRIADEN
1997 KEEP COOL (ej visad hos oss)
1999 VIKARIEN

Fotnot: I Kina skriver man familjenamnet först och förnamnet sist. Zhang är alltså regissörens efternamn och Yimou hans förnamn.

Jag tror att människor mer än någonsin tidigare söker efter en berättelse, som de kan identifiera sig med och rollfigurer, som de kan relatera till.
Jag tyckte att tonen och känslorna i den här berättelsen var mycket äkta och gripande och jag var övertygad om att filmen skulle tilltala den kinesiska biopubliken (och en världspublik med tanke på 1:a priset i Venedig).
Ett flertal av min mors släktingar är verksamma som lärare på landsbygden och jag har alltid haft en särskild sympati för deras arbetsinsats.
Varje gång jag passerar en skola på landet, känner jag mig frestad att stanna upp och titta in genom fönstret under en pågående lektion.
Shi Xiangsheng skrev originalberättelsen Vikarien efter att ha intervjuat en lärare i Xinjiang, en avlägsen del av västra Kina. När jag läste hans bok blev jag omgående fascinerad och skrev därefter ett brev till honom, i vilket jag uttryckte min önskan att få överföra berättelsen till vita duken.Det finns ingen professionell skådespelare i filmen. För det första var det nödvändigt att rollen som den unga lärarinnan gestaltades av rätt person för att filmen skulle lyckas. Det var oerhört krävande och tidsödande att hitta denna person.
Min regiassistent, Li Hong, reste kors och tvärs över landet och intervjuade bokstavligen tusentals ungar. Till slut fick hon fram en handfull kandidater och av dessa valde jag senare ut två stycken.
Wei Minzhi var faktiskt vårt andra val. Vi ansåg nämligen att den andra kandidaten hade rätt personlighet: hon var naturlig, uthållig och inte så lite envis. Det som bekymrade oss, var att hon var aningen för gammal för rollen.
Berättelsen krävde en vikarielärarinna, som i stort sett var jämnårig med de elever hon skulle undervisa. Det var just här, som själva dramatiken i den uppkomna situationen låg. Detta vägde till Wei Minzhis fördel.
Det hela avgjordes först när den allra sista provfilmningen var över. Vi lät båda flickorna stå på en hårt trafikerad stadsgata och sa åt dem att skrika för allt vad de var värda.
Vår första kandidat blev emellertid nervös med så mycket folk, som trängdes runt henne, att hon inte kunde prestera ett verkligt skrik. Wei Minzhi å sin sida skrek ut så högt hon någonsin kunde och väckte en massa uppmärksamhet från de förbipasserande.
Jag avstod från att tala med skådespelarna om deras roller och lät ingen av dem läsa manuset.
Jag har märkt att folk i Kina håller på att bli mer och mer influerade av populärkultur och då i synnerhet av televisionen.
Om jag hade gett dem ett manus, skulle de börja fundera på sin rollfigur och bli medvetna om sitt sätt att vara. Skådespelare i televisionen hade då varit deras enda förebild. Om de skulle försöka imitera dessa, hade allt naturligt agerande, som vi hoppats att de skulle förmedla till oss, gått förlorat.
Jag brukade under inspelningen av Vikarien fråga ungdomarna och alla de andra hur de skulle uppföra sig i en viss situation. De beskrev då sina reaktioner och jag bad dem upprepa detta beteende i den aktuella scenen.
För att få skådespelarna att agera naturligt framför kameran
försökte vi gömma kameran och all annan teknisk utrustning så gott vi kunde, för att göra det möjligt för samtliga att ha känslan av att de befann sig i sin invanda miljö. När jag senare såg resultatet, tror jag att vi fattade rätt beslut i detta hänseende.
Min film "Berättelsen om Qiu Ju" gjordes också på ett mycket realistiskt vis [ofta med dold kamera]. Men i den filmen spelades titelrollen av Gong Li, en professionell skådespelerska och berömd filmstjärna och vi bevittnade hur hon förvandlades till Qiu Ju, denna fullständigt annorlunda person.
Till och med birollerna i "Berättelsen om Qiu Ju" gestaltades av erfarna skådespelare. Men i Vikarien användes inte en enda yrkesskådespelare. Dessutom spelade varje person samma "roll", som han eller hon har i verkliga livet. Jag tycker att alla skötte sig storartat.
Naturligtvis är beslutet att använda sig av yrkesskådespelare eller amatörer i högsta grad beroende av vilken sorts historia man ämnar berätta på vita duken. Zhang Yimou"

En stor regissör - och en lärare"
13-åriga Wei Minzhi om Zhang Yimou
När jag för första gången träffade regissören Zhang Yimou, tyckte jag att han var ganska gammal, men ändå väldigt pigg för sin ålder.
Han hade en behaglig röst, även om den var lite hes, som om han hade pratat för mycket.
Under min första provfilmning, fick hans regiassistent översätta vad han sa, eftersom jag inte kunde begripa hans kinesiska [dialekt]. Men jag kände på mig att han var född till att vara en ledare.
Under vårt första möte cirklade han runt mig och höll nånting i sin hand. Det dröjde innan jag förstod att detta "nånting" var en videokamera. Jag visste fortfarande inte vad han hette, när vi träffades för tredje gången. Han ställde många frågor och jag besvarade dem efter bästa förmåga. Vi hade en lång, men trevlig pratstund och jag minns att jag skrattade mycket.
Under själva provfilmningen blev han mycket allvarlig och rättade mig åtskilliga gånger. Jag kände att jag långt ifrån gjorde mitt bästa och var övertygad om att jag inte skulle få rollen.
Men ett par dar senare fick jag komma tillbaka. Han hade ett mörkt ansiktsuttryck och jag trodde att något hade hänt med den flicka, som var hans första val. Jag var mycket nervös, men gjorde mitt allra bästa och vid ett visst tillfälle såg jag att han log. Först då började jag tro på att jag kanske hade en chans.
Jag var den yngsta medlemmen i ensemblen, om man bortser från de andra eleverna. Alla behandlade mig mycket vänligt, men samtidigt också mycket bestämt. Strängast av alla var regissören: förutom filmandet, såg han till att jag varje dag skötte mina läxor.
När vi filmade tog vi om en scen gång på gång till dess att regissören var nöjd. Om jag gjorde ett fel, fick vi börja om från början. Så höll det på hela tiden.
Jag var ofta arg p mig själv när jag misslyckats, men regissören blev aldrig upprörd. Han sa åt mig att bara ta det lugnt och försöka på nytt.
Man berättade för mig att Zhang Yimou kallas för "bonderegissören", därför att så många av hans filmer utspelas på landsbygden.
Jag tror att det är en riktig benämning, men mer beroende på vem han är och hur han lever. Han är en mycket enkel och ärlig person.
Han är en stor regissör och han blev även min lärare. Han lärde mig inte bara att spela, utan också hur man kan bli en bättre människa.

Produktionsuppgifter: